Nė vitet e fundit tė shek. XIX Dedė Gjo Luli u aktivizua pėrsėri nė lėvizjen pėr autonominė e Shqipėrisė, mori pjesė nė mbledhjen e pėrfaqėsuesve tė popullsisė sė Shkodrės qė vendosi bashkimin me Lidhjen e Pejės. Aftėsitė e tij si organizator, si prijės luftarak dhe si udhėheqės popullor, u shfaqėn sidomos gjatė Kryengritjes antiosmane tė v. 1911. Nėn udhėheqjen e tij malėsorėt e Hotit, tė Grudės e tė Kelmendit korrėn suksese tė rėndėsishme kundėr forcave osmane dhe e detyruan qeverinė xhonturke tė hynte nė bisedime me ta. Nė bashkėpunim me qarqet patriotike, ata parashtruan nė Memorandumin e Greēės kėrkesėn pėr autonominė territoriale-administrative tė mbarė Shqipėrisė. Dedė Gjo Luli i qėndroi besnik deri nė fund luftės pėr krijimin e shtetit kombėtar shqiptar.
Edhe pas Shpalljes sė Pavarėsisė, pėr shkak tė gjendjes sė krijuar nga luftėrat ballkanike e vendimet e padrejta tė Konferencės sė Ambasadorėve nė Londėr, Dedė Gjo Luli iu desh, megjithėse nė moshė tė thyer, tė vazhdonte luftėn pėr mbrojtjen e vendit dhe bashkimin kombėtar.
Mė 24 shtator 1915 forcat pushtuese serbo-malazeze, nė bashkėpunim tė ngushtė me reaksionin bajraktaro-ēifligar e klerikal vendas, e shtinė nė dorė pabesisht dhe e vranė nė Sheshėz afėr Oroshit.
____________
Lot Dielli












